För drönare i Sverige
Krönika, Nyheter 0

Dagbok från MegaMind Drone Race

Tänkte med några få ord försöka ge mitt perspektiv på detta event som har gett mig ett minne för livet.

Jag blev inbjuden att flyga lite på Tekniska Museet i ett event för att visa för allmänheten vad det är vi sysslar med egentligen. Drone Racing? FPV, vad är det för något?

Vi skulle köra små drönare, också känt som ”race quads”. Lokalen var redan bestämd; en liten yta med mycket roliga hinder att kunna bygga en skoj bana runt.

Jag har sedan länge haft en dröm att arrangera ett natt-race med neon och led som visar hinder på banan. Något som jag påbörjade förra året men snabbt insåg att jag inte klarar av ekonomiskt och tidsmässigt att hantera ensam. Så när frågan om jag ville vara med, och dessutom få vara med i byggnationen av banan, behövdes inte många millisekunder för att fatta ett beslut.

Mer om den planeringen senare.


Utrustning

Material till drönare (ramar och elektronik) införskaffades och testades för att bestämma vad som skulle kunna passa.

Valet föll på den lilla 2”-kategorin av drönare men som ändå påminner om våra större 5″-racing quads som vi är vana vid att flyga. Piloter beställde material och började bygga. Jag och Tomput var sena med att få grejer, så en viss stress började infinna sig när vi insåg att det skulle bli kort om tid att hinna flyga in sig och trimma in dem.


Byggnation av LED-hinder och 2″-drönare.

För att få publiken att se drönarna ordentligt bör de vara utrustade med ljus, men detta var något som visade sig vara väldigt svårt att få till på ett bra sätt.  Vår första idé att styra ljuset via kontrollkortet på drönaren visade sig vara ett dött spår då den endast klarade att driva 3st LED-dioder. För att kunna se drönaren så bör man ha betydligt fler än så. Det kom jag ihåg från mitt Whoop-event.


Ett litet Tiny Whoop-event från året innan.

Testflygning

Efter lite trädgårdsflygande var det äntligen dags för en generalrepetition. För att lära känna de andra piloterna bättre, trimma in det sista och framförallt se hur allt funkar tillsammans. Vi hyrde en gymnastiksal, byggde en liten bana och tränade på hur det skulle vara att flyga inomhus.

Det var Jag (JR555SE), Ghost, Henco, Shorty_FPV, Tomput och sist men inte yngst FARFAR 😊. Några hade jag bara träffat flyktigt och andra kände jag bättre sedan tidigare. Spännande!

Det gick över förväntan och nivån hos piloterna var ganska jämn vilket också borgade för en bra upplevelse för publiken. Det är något speciellt att se jakten i klunga och inte bara någon som flyger förbi lite då och då.


Testflygning i en gymnastikhall.

Dagen innan tävlingen

Fredag eftermiddag, tagit ledigt från jobbet. Banbygge och test av bana. Då lokalen på Tekniska museet används och är öppen för besökare denna dag så fanns det inte så mycket tid att varken förbereda eller testflyga en bana. Så det var nu eller aldrig. En bana som inte riskerar säkerheten på något sätt men ändå är kul att både se och flyga. Nät monterades och sponsorplakat klistrades upp, eh.. pokaler dukades fram, uh oh.. vinst-checkar.. jisses! Vad är detta?


Prisbordet med pokaler, checkar och andra vinster.

Stora monitorer placerades ut, högtalarsystem, mixerbord.. oj! Detta är verkligen på riktigt!

Mitt i allt kommer Sverige Radio – P4 och gör ett livereportage. Mats ”Ghost” intervjuades och reportern fick åka med några varv i lokalen. Nu började jag bli nervös på riktigt.


Mats ”Ghost” blir intervjuad av Sveriges Radio P4.

Den natten tvingade jag mig själv i säng tidigt, dvs 23:00. Här gäller det att vara ”utvilad”.


Tävlingsdags

Så var det dags, lördag morgon tidigt samlades vi på Tekniska museet. Sista delarna på banan sattes ihop och vi hade lite korta infomöten med kommentatorer och domare om hur vi skulle lägga upp det hela. Ja det mesta i tävlingsupplägg löstes faktiskt efterhand(!).


Henco värmer upp innan tävlingen.

Så var det dags, kl 10 öppnar museet och det börjar komma folk, mycket folk. Oj!

Jag har svårt att bara ta något som det är, en kul grej. Slappna av och bara rejsa lite, som en dag på hemmaklubben Väsby MRF. Är det tävling så är det, och har jag möjlighet att faktiskt stå på pallen då ger jag mig inte. Men vad skulle jag ha för taktik egentligen? Bästa tiden gällde, men samtidigt om nerverna gör att jag kraschar bort mig så är det ju bättre att ha en tid än ingen alls!

Vi delades in i grupper. Jag, Ghost och Shorty_FPV i en grupp och Tomput, Henco och Farfar i den andra.

(Av förenklingsskäl valde vi i planeringsskedet att bara köra 3st då det annars funnits risk för videoproblem och även blivit ojämnt antal i grupperna.)


Publik och drönare står redo för start.

Kjelleman som var kommentator gjorde sitt för att skapa en stämning i lokalen, vilket gjorde mig och övriga piloter mer och mer nervösa. Snart var det dags!

Shorty_FPV skakade och Ghost var märkbart nervös. Jag.. ja, behöver inte säga mer.

Dags för start, bara ta dig runt, sätt en tid, flyg banan se hur jag ligger med de övriga och börja bra så kanske självförtroendet kommer tillbaka och nervositeten släpper.


Piloterna är också redo för start.

Startar, lägger mig sist för att inte stressas och ha koll. Oj vad nervös jag är! Flyger dock banan hjälpligt och håller lagom fart, skapar ingen dramatik genom något spakviftande. Shorty_FPV? Nere? Ok, bara Ghost och jag kvar, håll ut. Imma börjar byggas på glasen NEJ!

Få en tid och försök inte pressa på, skit i dimman. Ghost kraschar! Jodå, Kjelleman gör ett bra jobb att informera ALLA vad som händer och publiken är inte sen att reagera. Vad är det här? Inte alls vad jag är van vid.

Oj oj, nu måste jag verkligen ta mig i mål, inte lyssna på Kjelleman, tillbaka till drönaren, vad händer var är jag? Phuh! JR555SE Klar!

Vinglar till landningsplatsen och försöker få det att se helt normalt ut. Av med glasögonen, andas!

Sen är det mest ett töcken. Det bestäms att vi ska köra lite fler heat och jag känner mig inte alls redo för mer. Nåja, har ju tagit mig runt förut så det ska nog gå nu med.


Publiken väntar på nästa race som ska starta.

Starten går, samma taktik, ligga bakom och vänta på lucka att köra förbi. Var? Ja det tänker jag inte avslöja. Passerar och försöker bygga lite avstånd, går bra, lagom tempo fortfarande. Hornen växer ska jag prova lite snabbare, hinner inte tänka mer, gör en miss, korrigerar, f’n inte sumpa nu. Försent, kraschar, hamnar på rätt köl, cool! Fortsätta? Någon ropar NEJ! När jag försöker sticka igen, F’N.

Av med goggles, försök se glad ut. Inspekterar drönaren efteråt och motorn har delat sig! NEJ, det kan inte vara sant, är den verkligen? Ja, skit också. Vad gör jag nu? Jag har en backup, ska jag flytta LED-installationen till den och hoppas att jag hinner vänja mig vid den eller försöka laga?


Lunchpaus

Lunch. Finns tid. Jag lagar, och hinner jag inte så kör jag backupen, ok! Pillar ihop motorn med hjälp av delar från Shorty. Testflyger och bilden är suddig. Jaha, rätta till linsen bara. NEJ! Linsringen är av. Jaja, fråga runt om någon har. Jodå, bra. Monterar och testflyger, japp det borde funka, PANG! Nä men va…

Linsringen IGEN, orkar inte. Får tag i en till, byter och testflyger igen. Känns lite oprecis men jag är trött och hungrig också. ÄTA!! Inte krascha nu.


Lunchrast.

Dags för race igen. Okej, nu är det dags att öka lite, testa lite hur mycket jag vågar pressa innan jag blir obekväm. Starten går. Tar det lugnt första varvet. Känns konstig, oprecis, varför ser jag bara ena sidans proppar? Ökar lite på andra varvet och Pang! Vad håller jag på med??!! Vad är detta. Pinsamt.

Känns inte rätt, är något fel på drönaren, propparna? Varför såg jag bara ena sidan? Kameran sitter rakt, linsen. AHA! Jag har tagit linsen som var sned. Hur? Jaja, nu orkar jag inte mer med dig. Du får vila.


En sned kameralins.

Byter till backup. Shorty har fått problem, måste byta, Va? Ok, det diskuteras lite fram och tillbaka. Han får låna Hencos drönare  efter att han kört klart sitt heat. Henco klar, nu byte. Men videosändaren strular, eller? Nä, det är antennen som är loss. Shorty panikmeckar, bokstavligt talat. I med sista skruven och testrunda. Nu kan vi köra!


Finalen

Final. Kom ihåg nu, lite nervigare denna, men svarar bra. Denna kurvan kan jag ta snabbare, här med. Ghost har snabbare tider nu. Japp dags att öka, rejält men inte för mycket. Shorty nere! Ok, ska jag pressa? Vänta nu, var ska jag någonstans? Snurrar runt framför publiken. Kommer på vad jag håller på med. Ahh! Varför? Nu är det ju kört, aja! Bättre att ta sig i mål.

Det slutade med en 2a-plats för mig. Vinnare var Ghost och Shorty_FPV som 3a.


Deltagarna i MegaMind Drone Race 2017.

Under tiden som vi flög kommenterade Kjelleman. Publikens respons var inte väntad. Vilket gensvar! Som i Finalen där Henco jagar Tomput. Man ser att Henco laddar på, publiken ser det med, Henco kniper sig förbi i en gate och publikens jubel! Jisses! Episkt. Haha. Sedan det efterföljande ”HENCO HENCO!” Haha, minne för livet!


Ett av heaten precis innan finalen, FPV-video från Ghost drönare.

Dag 2

Dagen efter var det planerat mingel, lite drönarsimulator och flyguppvisning lite då och då. Ta det lugnt var planet. Så blev det inte riktigt 😊 Dagen inleds med att SVT hör av sig och annonserar att man kommer komma för att göra ett reportage. OH, alla blir taggade, och stressade igen!

Försöker ta det lite lugnt, pratar med folk och informerar om vad drone racing är.


Mingel och drönarsimulator.

Och vad är egentligen drone racing och FPV? Vad är det som lockar oss? Jag vet inte. Men känslan jag får när jag kliver in i drönaren och ger mig ut i världen, under vardagsrumsbordet, nerför trappan, till toppen av det där trädet, en helt ny värld! Jaga sina kompisar runt en bana, adrenalin, fokus. Tillsammans med min son, Kärlek. Obeskrivligt.

Att vindsurfa, flyga fram över näst intill obefintliga vågor efter att ha pumpat segel och fena, slitit för att få fart, är magiskt men ändå inte riktigt samma.

Det går inte att återskapa känslan genom att se på en monitor. Det måste Upplevas!

Vi ses!

/JR555SE

Andra artiklar